En otäck upplevelse - känsliga läsare varnas!!

Vi gick där i slänten och tittade, någonstans här måste det vara... Det fanns soppåsar, bildäck, kastruller... jodå, det är här man slänger skräp... och uppenbarligen en död hund i en sopsäck!

Vi, jag och veterinären, hade fått tips om detta när vi stod runt knuten och pratade utanför veterinärkliniken. Men kan det verkligen vara sant? Killen som berättade såg ju inte allt för pålitlig ut, inte heller helt nykter... Ville inte se om det var sant. JAG ville inte vara den som hittade säcken!!

"Nu ser jag den" ropade veterinären, min mage knep ihop sig. Då var det sant alltså!! Va f**n!!

Jag gick bort till honom, men tittade inte, såg att han skakade ned hunden i sopsäcken ordentligt, så hela kroppen blev täckt. Vart tacksam för det... Han behövde hjälp upp för slänten, jag tog hans hand och tillsammans drog vi upp kroppen. Väl uppe tittade han ned i påsen (jag tittade bort) och han konstaterade att det var en hund som blivit behandlad hos en veterinär, hade kanylhål i tassen samt bandage. Dock ingen kund till just dem... de använde inte sådana bandage sa han.

"Denna hund har blivit avlivad hos en veterinär" fortsatte han. Men, tänkte jag, kunde inte vara de ha fått tagit hand om kroppen? Var hunden inte värd ett bättre slut?

Han bar med sig kroppen, det var ganska tungt, skulle tippa på en medelstor hund. Hade skymtat i påsen att den var svart.

Jag frågade honom hur vi går vidare nu, han sa att de skulle kremera den på hans klinik, samt att de kollar upp chip/id och sedan polisanmäler. Bra! var min första tanke! Skönt med medmänniskor som bryr sig!

Hjälpte honom med säcken in på kliniken, än en gång öppnade han upp påsen, ordentligt denna gång, för att mer noggrant undersöka hunden och ta chip. Frågade om han tyckte sig se vilken ras det var. "En blandras" svarade han. Suck! Då kan det bli svårt att hitta ägaren, för visst är det väl inte en registrerad hundägare som kan bete sig på detta vis? Folk som slänger sina hundar i diken och släntar är väl skumma! Ingen som dig och mig??

Chipmaskinen pep till, vidare till datorn! De hade ett nummer!

Fortfarande vägrade jag titta mot påsen och på hunden. Visste att om jag såg kommer mardrömmarna, om jag ens skulle kunna somna!

"Det är en renrasig" utbrast han framför datorn. Han fortsatte "det är en Groenendael!"... "en belgisk vall..." började han och vände sig mot mig. Jag avbröt honom med... "jag vet vad det är för ras, jag har en sådan hemma!"

Alla hundar är lika mycket värda, men nu blev det helt plötsligt så relaterat till mig själv och Izla, hur kan någon göra så här??

Allt finns ju på nätet! När jag kom hem och kramade om Izla vart jag beslutsam att ta reda på att det inte var en släkting till henne... att det inte var en människa jag känner till...

Jag hade hört namnet på ägaren, ras och årtal den var född. Misstänkte att det var en tik (storleken) och sökte alla tikar från det årtalet av rasen och gick sedan igenom en efter en. Helt plötsligt uppenbarade sig personens namn på skärmen och än en gång knep det till i magen. Där fanns ett namn bakom händelsen, ingen jag känner till och ingen med släktskap till Izla...

På kennelns hemsida stod det att hunden avlivades i april pga cancer. Tror inte att de känner till hur hundens kropp fick spendera sina sista dagar på vår jord...

Kunde ändå inte somna på kvällen, ältade det om och om igen med Jörgen. Kan bara relatera till mig själv, jag skulle aldrig kunna göra så mot en trogen vän! Skulle aldrig kunna göra så mot Izla! Undrar om personen sover gott på natten? Jag kunde ju inte somna, som bara vet om att det har hänt!

När tröttheten ändå tog över kom mardrömmarna... Suck!

Min trogna vän! Aldrig ska du mot det öde gå!