SM vinnaren svimmade efter insats av Izla!!

Man kan ju tro att Jenny D svimmade av Izlas fenomenala agilitykunskaper på banan, men så var ju tyvärr inte fallet...

Dagen fortskred som vanligt allt för snabbt och vi hade ungefärligt två timmar kvar då jag och Izla körde en kombination. Jag fick inte riktigt till det och Jenny brukar emellanåt köra hunden för att se och känna hur det verkar för att sedan kunna analysera vidare.

Efter avslutad kombination sträcker/kastar Jenny fram Izlas leksak som råkar ta den fel och sätter en tand på Jennys finger! Alla som det har hänt för (och det finns väl ingen det INTE har hänt för) vet ju att det ju fruktansvärt ont, och även om hunden inte biter hårt så kan det ibland ta så fel, så fel... Det gjorde det denna gång och Izla satte tanden mitt på Jennys nagel vilken liksom klyvdes i två delar... typ...

Det blödde inte så farligt men hon fick sätta sig ned för hon kände sig lite yr! "Typiskt!", sa Jenny, "Allt detta för ett litet finger..." Vi trodde inte att det var någon större fara men just då svimmar hon i stolen!! HJÄLP!!!

Vi lägger henne snabbt ned på marken och upp med benen, hon vaknar till inom ett par sekunder. En omtöcknad Jenny ville så klart inte förstora upp det hela men vi propsade alla på att vi skulle åka in med henne till akuten så att hon fick bli omplåstrad.

Izla stod bredvid med sin leksak i munnen och såg allmänt orolig ut... nästan som om hon förstod... Efter en stund började hon dock sysselsätta sig själv genom att tugga sönder sin leksak :-)

Snälla Mimmi skjutsade in Jenny och vi andra körde klart den kombination vill höll på med, med hjälp av varandra. De kom tillbaka relativt snabbt och vi fick redogöra för vår sista kombination. Jenny tyckte så klart att vi skulle dra över på kvällen för att få ut en hel kursdag! Trogen instruktör som hon är! Men vi andra var rätt trötta vid detta laget och en lång pratstund med analyser fick avsluta en mycket roligt, händelserik och spännande träningsdag!

På kvällen messade jag till henne och hörde så att hon kom hem ordentligt och inte svimmat igen, men det gick bra, hon skrev att det var mest irriterande att hon var tvungen att lämna kursen för fingret... Hm... hårdhudad hon den där Jenny! Men det kanske man måste vara, det är då man vinner SM och blir agilityproffs!

Analysen för Izla och mig är att fortsätta jobba med hopphindren, jag måste våga provosera henne och hon måste lära sig ta sitt eget ansvar på hopphindren, alltså att inte riva. Vi ska även fortsätta utveckla slalomet och våga pröva mer där.

Jag måste slappna av mer... (verkar vara lite spänd i många sporter just nu :-) och inte springa runt som en fågelskrämma som Jenny kallar mig... Men positivt är nu i alla fall att hon inte skriker på mig att jag SKA springa, för det gör jag, nu ska jag bara försöka att inte springa stelt :-)

Agility är verkligen en konst :-)