Det sket sig... igen!

Livet kan ju inte bara vara en nedförsbacke, som min pappa brukar säga. Ibland måste man ta sig an uppförsbackarna också... Kanske går det att applicera till lydnaden med? Igår var en smärre uppförsbacke att ta sig an!

Det sket sig redan på platsen. Izla får en position på sin plats där hon ser rakt in på lyndnadsklass 2 som har startat. Deras första ekipage kör alltså bara ett par meter bakom mig där jag står. Izla låg stilla till en början, men jag såg att hon spanade in det andra ekipaget och då hon gjorde inkallning med gäll röst (lät lite som mig faktiskt:-) så blir Izla väldigt orolig. Vidare läten så som "duktig hund", "apport", "stå", "hopp" osv, dessutom alla i fasett, blev helt enkelt för mycket för henne. Hon blev väldigt orolig, och satte sig upp. De sista 10 sekundrarna ville hon riktigt krypa ur skinnet och ställde sig upp.

Kunde inte göra annat än att tycka synd om henne. Hon jobbade så otroligt hårt på att ligga stilla, och sedan sitta stilla. Men det höll inte hela vägen.

Det är ju den delen av vår träning som har helt klart varit jobbigast under hennes levnadstid - passivitet när någon annan är aktiv, så jag har full förståelse att det än idag kan bli för mycket för henne.

Vi nollade alltså platsen, men oerhört positivt är att hon klarade tandvisningen, utan att hoppa upp på domaren och försöka slicka honom på näsan, utan satt stilla och lät sig hanteras utan att hoppa upp :-) Duktig lilla Izla!

Efter detta, plus regn och innerst inne en besvikelse över att vi inte klarade oss så avbröt jag tävlingen. Funderade mycket om hur jag skulle göra, men efter ett tag tog jag detta beslut.

Så, det blev till att åka hem och analysera den förgrymmade platsliggningen, har bollat lite idéer med Linda nu på morgonen och det är bara att jobba vidare. Har lite konkreta tankar om det och det är bara att försöka hitta en lösning. Vad vore livet utan utmaningar? Och om man aldrig trampar i uppförsbacke så kan man ju inte heller uppskatta när man rullar nedför... Min pappa är klok han!

Trevlig helg alla!

Jag har en mycket rolig dag framför mig. Och eftersom Jörgen oerhört sällan läser bloggen så kan jag avslöja att vi ska på en teater - Mordgåtan på Nolhaga Slott idag. Det är en överraskning till Jörgen och Sebastian från mig och Sebastians tjej. (Hasse och Marita; om ni läser och pratar med Jörgen innan kl 15 idag - så säg inget :-)

Mordgåtan är som Cluedo om ni har spelat det, fast "på riktigt". Vi skall få följa en familj (skådespelare alltså) efter att det har skett ett mord. Vi skall genom att följa familjens olika medlemmar försöka lista ut vem som är mördaren och med vilket vapen de mördade offret. Allt detta tillsammans med en trerätters. Vi kommer även få ha förhör med skådespelarna under förrätten för att ytterligare försöka reda ut vem som är den skyldige.

Lagom till efterrätten skall det hela avslöjas och vi får se om någon i publiken har lyckats gissa rätt. Idagsläget gissar ca 13% rätt, så det blir knivigt. Hoppas killarna uppskattar kvällen, känns lite som en aktivitet för våra actionhjältar :-)

Om ni vill veta mer om liknande aktiviteter kolla in www.sommarteater.nu

Kramar!

Veronica som detektiv,

kan det vara en bra idé?