Mitt 100ande inlägg!

Idag skriver jag mitt 100ande inlägg i denna blogg... Det hela startade ju när jag bestämt mig att jag skulle köpa lilla Izla. Jag ville då skapa en blogg för att kunna hålla kontakt och vara interaktiv med mina vänner runt om i Sverige... ja, mina hundvänner alltså. Jag har ju även andra vänner, som inte har hund, men av någon anledning är de inte så flitiga på att läsa den!

Det är så himla roligt att läsa i bloggen bakåt i tiden, särskilt för att se hur vi har utvecklats... :-)

Idagsläget ser ju bloggen nästan ut som en meritlista... och även idag skall tilläggas hur duktig hon är... Men, som sagt, ser man bakåt i bloggen har vi även haft jobbiga perioder av tonårsuppror, bollattacker med mycket mer... så vi är värd en tid av positivt bloggande :-)

Idag har vi varit i Sätila Ridhus och tävlat en inofficiell tävling som anordnades av Marks Agilityklubb, en suveränt anordnad tävling!!! Fyra starter blev det... redovisning enligt nedan, några filmer, lägger inte upp alla då det tar sådan himla tid!

Första starten Agility A.

Vi går nollade, vi får en bra start, ingen tjuvstart och hon kändes koncentrerad och inga rivningar. Kontaktfälten var bra och det enda som störde mig var att jag vid ett tillfälle inte fullföljde min plan, pga att jag inte litade på henne! Suck! Men, positivt var ändå att jag klarade av att reda ut det och hålla i resten av banan.

Vi kom 1a av ca 35 hundar.

Andra starten Agility B.

Även här hade Izla bra koncentration och vi får en bra start. Dock tar jag två svängar för raskt och hon river. Det som var "skönt" med dessa rivningar var att det tydligt syns på filmen att det är en handlingsmiss av mig och inte slarv från henne. Slarv ja, just det, hon stannade inte på gungan, och fick göra om. Diskad! - men ändå nöjd. :-)

Tredje start Hopp A:

Bra start, mkt bra fokus, bra genomtänkt handling, inga rivningar. Dock en miss vid en sväng, men man måste försöka tänka gränser. :-) Fem fel och en 7e placering. Bäst tid i klassen, trots en vägran och ta om hindret :-)

Fjärde start Hopp B:

BRa star även här, inga rivningar, bra svängar och handling, glömde dock av banan vid ett tillfälle, men rättade även här till mig och fick ordning på mig själv igen. Det är något som jag har försökt träna på, att fortsätta jobba, trots 5 fel eller missad handling osv.

För positiv?

Jag försöker se min hund och min hundträning ur ett positivt perspektiv, att tänka realistiskt, sätta tuffa mål och tänka tävlingsmässigt i all min träning. Men för det tänker jag ändå alltid ha skoj med min hund och tänka positivt. Idag diskuterade vi runt ekipage och förare (så klart förare) som inte känns positiva. Som gång på gång blir besviken på sin hund. Det är så tråkigt att se, och för mig skulle det kännas som ett stort misslyckande om jag inte är glad över min hunds prestation. Det är ju ändå så att bakom min hunds prestation ligger ju min träning av hunden. Om inte hunden klarar kontaktfält på tävling är det väl för jag att jag inte tränat "rätt" eller tillräckligt mycket.

Jag tycker det är oerhört tråkigt att se dessa ekipage och förare som visar sin missnöjdhet i kroppsspråk och ansiktsuttryck. Hunden märker ju detta direkt... Tycker det är taskigt mot hunden... Själv har jag genom tävlande i idrott, av häst och hund många gånger blivit besviken. Med höga krav på mig själv har inget annat än det bästa resultatet varit gott nog. Och i verkligheten är det fortfarande så. Jag kanske har minskat min tävlingsinstinkt något till en mer sund nivå, och blir inte sur över att förlora sällskapsspel, bowling eller wii-turneringar :-) Jag ser inte heller vardagslivet som en tävling längre, vem gör bästa resultatet i studierna, vem skriver bäst på tentamen osv.

När jag lägger en enorm press på mig själv är det väldigt lätt för mig att "gå ner mig" och bli besviken. Under dessa former presterar inte jag bra! Inte bra alls. Med besvikelsen kommer aggression och mina prestationer minskar. Jag har alltså analyserat mig själv i en tävlingssituation och utvärderat, vad jag behöver göra för att prestera på topp. Jag behöver vara positiv, inte lyssna och ta in negativa människors funderingar och diskussioner, jag sänker mina krav och sätter konkreta och realistiska mål. T.ex. starterna och kontaktfälten skall sitta under denna tävling. På så vis får ändå min tävlingsinstinkt utlopp då jag genom att ändra mitt beteende, presterar bra, och då alltså har chans att göra bra resultat... Ja, det kanske är lite krångligt, men så har det tagit några år för mig att lista ut...

Jag tror även att detta kan ändras över tid så det är viktigt att ständigt vara i "mental kondition" :-)

Nu babblar jag en hel del, men ändå intressanta saker, och som den analytiker jag är (Jörgen säger alltid att jag analyserar för mycket för mitt eget bästa...), så ligger tävlingpsykologi mig varmt om hjärtat... Jag tycker det är tråkigt med förare som blir ledsna och besvikna, och man sviker ju även sin hund. Jag har då aldrig sett en hund som diskar sig medvetet för att vara elak mot matte eller husse... Allt handlar ju om hur vi skolar hunden, eller hur... Man är partners och ska prestera tillsammans som ett team.

Sedan är det ju extremt viktigt att ha en riktig hund att tävla tillsammans med. Nedan kommer Lindas kontring på att Pudlar är mest som små ylliga gossedjur! :-)

Men, detta vet ju jag redan, sprang med Mummas släkting Kakan då hans matte inte var på plats och reserven var tvungen att åka... Superrolig hund och vi gick nollade och kom på tredje plats. Inte dåligt för att bara ha pratat med hunden en gång för rätt längesedan :-)

Åh, nu blir det en lugn kväll, ska kolla lite till på filmerna, analysera loppen lite till (så klart) och somna gott inom kort!

Tack Izla för en underbar dag, och tack mina tävlingskompisar, Boråsare är inte så pjåkiga ändå :-)