Efter att ha skällt och gnytt ett tag så ser jag att hon stannar, sätter sig ned och gör något för att sedan fortsätta iväg från mig. En kort stund ser jag henne inte alls men som tur är verkar hon höra mina skall för hon dyker upp igen en liten bit ifrån mig på stigen och kommer tillbaka...
Äntligen, jag överfaller henne och berättar att om hon någonsin lämnar mig igen...
Men istället för att lova mig detta så tar hon på mig något över huvudet och knäpper under magen. Haha, samtidigt hittar jag en länk till, mycket längre och den är supergod att tugga på! Men som vanligt är hon där och klagar på mig när jag tuggar på saker och ting, suck! Så börjar hon gå mot skogen, och då känner jag; något luktar mycket! Luktar som om matte har promenerat här och om jag kommer ihåg helt rätt så pysslade hon med något en liten bit in... Om jag banar väg åt samma håll så kanske... BRAAAAAAAAAA IZLA!!!! skriker hon så jag nästan blir rädd... men då ser jag den, KÖTTBULLEN!!!
Dessutom fick jag en till av att bara ha ätit upp den första och dessutom fånar hon runt sig så jag vet inte riktigt vad jag ska göra! Hon knäpper av mig länkarna runt mig och sedan går hon... hm...
Härom dagen var jag och Hugo ute och gick med våra mattar i länkarna. Hugo är också en vuxen och tuff valp, precis som jag, och vi hade en hel del att diskutera. Typ att människor får äta bajs (med hjälp av svarta munnar) men inte vi, att man inte får tugga på människotassar eller nöss... Ja, som ni förstår så hade vi mycket att prata om.
Men när matte tog fram länkarna för fjärde gången sedan vi träffades så glömde jag av Hugo och kom ihåg köttbullen! Denna gång kändes allt mer logiskt så när jag hittade köttbullen så visste jag liksom innerst inne att matte skulle slänga sig på knä och skrika BRAAAA!
Och när jag tänker efter så har hon ju faktiskt rätt; Jag är ju bra! ;-)
Voff från Izla, 11 veckor!
Bifogar en bild på när jag hjälper matte att sätta fram lekutrustningen.
Gud vad du är gullig Izla!
SvaraRadera